Det jag tänker på, är den hårfina skillnaden mellan att lyckas och att misslyckas. Att få den där efterlängtade medaljen eller att komma på en retlig fjärde plats. Att höra "det var ju i alla fall nära" är inte så roligt när man kämpat i fyra fem år för att vinna en medalj. Det spelar ingen roll hur nära det var, ju närmre desto retligare.
När jag tänker på den kristna tron så är det precis samma. Man blir ju inte kristen bara för att man besökt en kyrka, kan någon andlig sång, inte ens om man är uppvuxen i en kristen familj. Man behöver på det personliga planet bjuda in Jesus i sitt liv, den kristna tron är inte någon distansreligion, det är en personlig relation där jag bjuder in Jesus i mitt liv. Då är jag inte bara nära, Jesus finns i mitt liv som min ständige följeslagera och livgivare.
Idag kan du säga som Jakob sade till Gud i 1 Mos "Jag släpper dig inte med mindre än att du välsignar mig"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar